av M.Solan

M.Solan
tors, 2026-05-07 - 22:50

Ibland upplever jag det som att det uppstår en svår uppdelning i gruppen mellan de som väljer att stå fast vid sina alkoholiserade anhöriga och de som har valt att lämna dem. Det kan ibland upplevas som en outtalad hierarki. Jag har lagt märke till att kritik och oombedda råd ibland bäddas in i ord som ”vännen” eller ”kära du” för att det ska låta mjukt, men att det på djupet kan landa som ganska dömande.Det finns ett psykologiskt fenomen som kallas ”de separerades elitism” som beskriver just detta. Det handlar om att personer som har tagit det extremt svåra beslutet att lämna, ibland omedvetet behöver göra sin egen väg till den enda ”rätta” för att validera sitt eget val. Tyvärr kan det slå över i en falsk omtanke där andra läxas upp, vilket kan göra att de som väljer att stanna kvar i relationen känner skam och tystnar.Vi har alla olika förutsättningar, historier och tidslinjer. Jag lyfter detta för att jag tror det är viktigt att gruppen förblir en helt dömande fri zon för alla, oavsett vilka livsval man gör.

Rike
tors, 2026-05-07 - 23:32

Så sant.
I mitt fall uppstår det lätt när barn utsätts för missbruk pga att den ena väljer relationen.
Har själv tänkt på det o varför (har sett det, samt upplevt det i en form själv som barn o vet vad det kan leda till).

Ska ta en paus från forumet, men hoppas det går bra för alla och om man väljer att stanna, att barn som är utsatta får t ex samtalsstöd under sin uppväxt.

Däremot i mitt fall (vet att vi är flera som skriver om detta) handlar det inte om validering. Bara att det gör förbaskat ont med utsatta människor o barn när det finns ett annat liv.

Men! Det ska ej leda till tystnad från de som väljer att leva vidare med missbruket, det är som du förmedlar viktigt!

Vitvargen
fre, 2026-05-08 - 09:06

@M.Solan, som jag ser det måste man som läsare av de råd och synpunkter man får på ett forum av den här typen ha ett stort mått av inlevelseförmåga för att förstå bakgrunden till de svar man får. Det går inte att tolka inlägg isolerat från detta.

Den som gått på mina efter mina under många år vill göra vad den kan för att uppmuntra andra att fatta det beslut man inte själv mäktade med vid en tidigare tidpunkt, innan allt rasade för alla inblandade inklusive ev. inblandade barn i olika åldrar. Mekanismerna av normalisering är välkända och den drabbade kan inte se vad andra medlemmar kan se.

Det är liknande med frågan om att "dricka kontrollerat" eller att helt avstå alkohol: det är så otroligt många medlemmar som försökt med det förstnämnda i alltför många år innan insikten kom om varför man hela tiden trillar tillbaka. Därför blir det ofta att medlemmar vill uppmuntra till att fatta detta beslut tidigare, innan allt rasar samman, man är mindre benägen att uppmuntra folk att fortsätta sträva efter den inpräntade idealbilden av "kontrollerat drickande". En del ser detta som ett uttryck för hierarki och elitism, jag ser det inte så längre men jag får erkänna att jag fick ett stänk av det intrycket i början som ny medlem.

Helt riktigt är allas livslinjer och -situationer olika, och det är bara små skärvor av detta som kan förmedlas i skrift på ett textbaserat forum när man ställer frågor om vad man ska ta sig till. Det är samma med svaren man får, de förmedlar aldrig mer än en bråkdel av de erfarenheter som ligger bakom svaret, råden, tipsen som ges.

Man måste ha med allt detta i beräkningarna när man deltar i diskussionerna, och man ska aldrig låta detta hindra fortsatt deltagande. Ibland sägs det saker man inte vill höra, råd som kanske kan fungera bra för andra men inte för mig, ibland kan en helt annan synvinkel dyka upp som ger en öppning eller fröet till en idé. Ibland kan kommentarer uppfattas som dömande fast de inte är avsedda att vara det, det är svårt att uttrycka sig med exakt finkänslighet i text och ev nyanser i den riktningen kan förstärkas om man som läsare sitter i en utsatt situation.

@M.Solan, jag ser att detta är ditt första inlägg och att du kanske provar isen litet för att se om den bär. Jag har varit med här sedan efter förra sommaren tämligen aktivt och en av anledningarna att jag gillar detta forum (inkl alla delforumen) är just att det hela tiden uppmuntras en icke-dömande attityd, ingen är "dum" för att man stannar kvar i ett missbruk eller en relation. Det finns alltid orsaker och dessa skiljer, vissa saker kan vara lika. Ibland kan relationer förbättras genom små åtgärder, jättebra, ibland krävs större åtgärder men det är alltid måendet hos den som aktivt söker hjälp som är i fokus. Så var inte rädd att fortsätta skriva. Tystnad är vår värsta fiende, sopa under mattan och fortsätta bita ihop leder ingen vart mer än ner i avgrunden.

Katten om natten
fre, 2026-05-08 - 11:36

Jag valde att stanna kvar i relationen och är glad för det idag. Min man har varit nykter i drygt tre år och arbetar mycket med sig själv, går på ACA-möten och, vad jag ser, klarar av att hantera sitt beroende på ett bra sätt. Jag vet att det är en risk och en oro som alltid kommer att ligga i bakgrunden, men det är inget som stör i vår vardag. När beteenden dyker upp som jag inte förstår, som ofta är kopplade till beroendepersonligheten och hans bakgrund, då pratar vi om det. En förutsättning för att det ska fungera tillsammans är att inget är tabu att ta upp, att ansvaret för hans icke-drickande helt och hållet är hans och att båda parter vet att det är aktiva val vi gör - både att dricka/inte dricka och att leva tillsammans. Om det varar "för evigt" eller får ett abrupt slut, det vet vi inte.
Kan då tillägga att vi inte har några gemensamma barn och att våra barn är vuxna och utflyttade, så vi har bara oss själva och varandra att tänka på.

Vitvargen
fre, 2026-05-08 - 12:12

@Katten om natten, bra att det kommer fram exempel på detta också. Det är väl som så ofta att om situationen löser sig så hör man inte mycket mer av det, "hälsan tiger still" eller hur man brukar säga. Genuint glad att det löste sig så bra! Vad var det som forumet och medlemmarna bidrog med tror du, hade det någon inverkan för dig där och då efter vad du minns?

november25
fre, 2026-05-08 - 16:27

@Katten om natten Så tacksam för ditt inlägg! Det inger hopp. Så viktigt att också få höra från dem som det gått bra för!!

Det är nog som @vitvargen säger. Hälsan tiger still.

@M.Solan - du lyfter en viktig fråga tycker jag. Det är något som @esterest och jag diskuterat, att vi saknat att höra från anhöriga som stannat.
Sen tror jag kanske inte det beror på en dömande ton. Jag tycker att de tidigare anhöriga som upplever att de vill varna andra, har sin plats här och behövs. Visst, man kan försöka att inte komma med ovälkomna råd eller låta för kategorisk. Men inte helt lätt.

Alla kommer från sin plats och sina upplevelser och det är som det brukar vara på forum.
Men jag tycker det som saknas är de anhöriga som är i processen att stötta en tillfrisknande anhörig (tex i behandling) och de som lever med en som blivit nykter i dagsläget.
De får kanske stöd på annat håll och behöver inte forumet längre.
Men det skapar en ojämnvikt i diskussionen och svaren på inläggen från helt nya medlemmar som inte vet vad de ska göra.
I dagsläget blir det att nästan alla kommenterar "lämna så fort du kan".
Kommer man till ett professionellt anhörigstöd säger de ju inte heller så. De hjälper en att undersöka vad man själv kan göra för att påverka och skapa förändring.

Men tyvärr har vi väl ingen lätt lösning på problemet, för majoriteten av oss här inne är i aktivt lidande eller bär på ett sårigt förflutet.
Men läser du tråden och hör till den tysta gruppen, så ska du veta att din röst är sakad! ❤️🙏

Tröttiz
sön, 2026-05-10 - 20:56

@M.Solan
Hej. 🌺
Jag är inne på mitt sjätte år här ...
Jag valde att lämna. Vi är idag vänner, vi hörs nu och då. Han dricker fortfarande.
För mig har forumet varit en stor hjälp i att försöka förstå. Kanske lite väl ärligt och hårt upplevde jag det i början men det hade mer att göra med att jag gärna ville få honom att sluta dricka men att sådant måste komma från personen själv. Jag kunde ju inte påverka.

Hälsningar,
Tröttiz