Senaste kommentarerna i forumet

@hassel26 Jag har märkt en tendens hos mig själv, att så fort jag "bestämmer" mig för att jag har nog inget problem - då går mina mål sämre. När jag tänker att det är något jag måste anstränga mig för, och som är prioriterat, håller jag mig bra till måttligheten. För jag har ju egentligen strategier för det som fungerar. Men de kastar jag ut ur fönstret så fort jag "inte har ett problem".
Det intressanta är ju att problemet är exakt samma oavsett hur jag väljer att se på det. Det är varken värre eller bättre. Det blir alltså inte mindre för att jag väljer att tänka "Äsch". Men beteendet blir sämre.
Så gör ett försök att se på det med öppna ögon för en stund, det är ju ingen annan som vet vad du tänker och erkänner än du själv. Tror att det första steget till att förändra något alltid är att se det och på något vis acceptera det😊 Steg med att säga till frun att du önskar ta bort alkohol från hemmet kan du ju ta lite senare om du inte känner dig redo, även om jag håller med Vitvargen om att hon säkert redan vet, oroar sig, och kommer bli jätteglad!
Men börja med dig själv. Det kan bara bli bättre.

@Himmelellerhelvette, du skriver med sådan klarsyn att jag ryser. Inte av vällust såklart, det är en djupare reaktion från mitt inre jag känner av som en resonans.

Du skalar av lager efter lager, ända in i kärnan och jag förstår anledningen till att jag ryser: det finns saker från väldigt långt tillbaka som jag omsorgsfullt har packat in i garderober längst nere i minnenas källare och satt ett stora tunga hänglås på. Det kan vara dags att våga glänta litet på dessa dörrar, kanske ska börja med en till att börja med. Jag vet vilken nu, jag har skjutit upp detta medvetet men känner mig stark nog.

Ett ödmjukt tack till dig och andra som delar med er så generöst av dessa insikter, du, Andrahalvlek, Vår2022, alla.

Jag valde att stanna kvar i relationen och är glad för det idag. Min man har varit nykter i drygt tre år och arbetar mycket med sig själv, går på ACA-möten och, vad jag ser, klarar av att hantera sitt beroende på ett bra sätt. Jag vet att det är en risk och en oro som alltid kommer att ligga i bakgrunden, men det är inget som stör i vår vardag. När beteenden dyker upp som jag inte förstår, som ofta är kopplade till beroendepersonligheten och hans bakgrund, då pratar vi om det. En förutsättning för att det ska fungera tillsammans är att inget är tabu att ta upp, att ansvaret för hans icke-drickande helt och hållet är hans och att båda parter vet att det är aktiva val vi gör - både att dricka/inte dricka och att leva tillsammans. Om det varar "för evigt" eller får ett abrupt slut, det vet vi inte.
Kan då tillägga att vi inte har några gemensamma barn och att våra barn är vuxna och utflyttade, så vi har bara oss själva och varandra att tänka på.

Vilket väder jag prickat in på lediga dagar.
Tvättstugan surrar på sista maskinen och hemmet är polerat till helt okej. Gym o tidig antidepprunda är gjord.
Bikini ska tas på , lunchen packas ner för ett litet strabdhäng med bad. Livet är fint.
Imorgon på fm ska ett nytt yogapass testas. Ett pass i 40 grader celcius och hög luftfuktighet. Ett sånt pass går det inte att genomföra bakis!
Gjort ett liknande en gång tidigare och aldrig någonsin svettats något så infernaliskt.
Gör man det regelbundet ( vilket är planen) så ska huden må fantastiskt o det är ju bra att få lite naturligt glow!
Djupdyker just nu i choklad/ kakao kunskap men även i muskulatur. Musklernas funktion och hur man optimerar kroppen under åldrandet. Jo, jag är nörd och det trivs jag med😊

Ha en riktigt bra helg alla!🥰

@Himmelellerhelvet @vår2022 Så tänker jag också. Jag accepterar inte deras beteende genom att förlåta. Jag förlåter dem för att göra mina tankar och känslor mindre laddade. Jag accepterar att det blev som det blev. Thats it. Skit var det. Oftast. Det blir så när missbruk är en del av familjelivet.

När jag förlåter dem inombords, dvs accepterar att det blev som det blev, blir klumpen i magen lite oskarpare i sina konturer, skaver inte lika mycket. Och varje gång jag tänker på det bekräftar jag den lilla brådmogna tjejen som var jag, som sen blev en strulig tonåring som sket bort skolan osv. Jag kramar om henne, finns där, lyssnar, vi gråter ihop. Sen djupandas vi båda och går vidare, tills nästa gång vi ses.

Sorg är som en svallvåg som drabbar oss. I början nästan konstant, men sen fortsätter den komma, gång på gång på gång. Med åren blir vågen allt stillsammare, och kommer mer sällan, men då och då kommer den ändå som en påhälsning. Jag försöker då tänka: ”Hallå, här kommer du och hälsar på. Sätt dig ner så ska vi snacka lite.”

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Att förlåta är knepigt tycker jag. Men förlåta behöver inte betyda att vi återupprättar en relation till varandra eller att vi ska börja tycka om den andre. Naturligtvis är det bra om det blir så, men vi behöver inte älska alla, det kan finnas ”nästor” som Gud får älska också för vår räkning. Att tänka att Gud kan ta över denna börda och bära den åt oss tycker jag känns tröstande och det stärker självmedkänslan.

Att det mer handlar om att vi förlåter och tröstar oss själva för att vi låtit oss lida, för där och då kunde/visste vi inte bättre och det var inte vårt fel. Då blir förlåtelse frihet för oss, vi släpps fria från denna börda som inte tillhör oss. Att bearbeta och nå fram till förlåtelse är möjligt, däremot kan vi inte ändra på det förgångna. Då kan till slut våra känslor blir så neutrala att vi inte längre mår dåligt när vi ser eller tänker på den andra❤️

@Bubbelmorsan Stort grattis till 200 dagar!🥳. Så snyggt jobbat på alla sätt och vis! Så gediget arbete som du lagt på att få självkännedom, dina mönster, så mycket reflekterande och klokhet. Du är medkännande, empatisk och ett stort stöd i forumet❤️.

Fira ordentligt och njut! Kram🌞❤️

Tack för att du delar @Andrahalvlek ❤️ Jag har försökt förlåta för min egen skull men mina föräldrar slutade aldrig skada mig utan fortsätter än idag. Jag har brutit kontakten många gånger men sedan inbillat mig att dom kommer förändras, det kan kännas lite halvbra ett kort tag tills dom sårar igen. Deras mönster kommer aldrig gå ur dom och eftersom de är aktiva missbrukare finns det inte på kartan att dom skulle förändras. Det är bara jag som behöver sluta hoppas och bara acceptera att det är som det är men att jag inte behöver vara en del av deras liv.

Det är alla gånger de blir nyktra som jag går på det ” den här gången” men när man inte gör jobbet med sig själv då förändrar man inte mönstren eller beteenden. Man måste våga titta inåt och bearbeta sin skit för att komma vidare med ett nyktert liv, den biten skippar dom därför får dom återfall.

Det inre jobbet är det svåraste, jag trodde det svåraste var att sluta dricka när jag gjorde det och det var svårt att lära sig göra allt man gör i livet utan att dricka, det är ett jävla jobb men det inre jobbet är nog värre tror jag, det tar så lång tid. Sedan beror det säkert mycket på hur mycket skit man har att bearbeta så vissa behöver mer tid än andra.
Att acceptera att jag skulle bli för alltid nykter tog nio månader men jobbet jag gör med traumabearbetning, destruktiva relationer och jobbet med att förändra mina inlärda överlevnadsstrategier, det har jag jobbat med i över tre år. Jag tror att jag alltid kommer vilja jobba med mig själv men på mer roliga utvecklande sett framöver. Jag tror att allt detta tuffa jobbet med ”rivningsarbetet” eller vad jag ska kalla det är det absolut viktigaste man kan göra för att komma vidare till allt det härliga man kan få ut av livet sedan.

Tack för att du delar @Andrahalvlek ❤️ Jag har försökt förlåta för min egen skull men mina föräldrar slutade aldrig skada mig utan fortsätter än idag. Jag har brutit kontakten många gånger men sedan inbillat mig att dom kommer förändras, det kan kännas lite halvbra ett kort tag tills dom sårar igen. Deras mönster kommer aldrig gå ur dom och eftersom de är aktiva missbrukare finns det inte på kartan att dom skulle förändras. Det är bara jag som behöver sluta hoppas och bara acceptera att det är som det är men att jag inte behöver vara en del av deras liv.

Det är alla gånger de blir nyktra som jag går på det ” den här gången” men när man inte gör jobbet med sig själv då förändrar man inte mönstren eller beteenden. Man måste våga titta inåt och bearbeta sin skit för att komma vidare med ett nyktert liv, den biten skippar dom därför får dom återfall.

Det inre jobbet är det svåraste, jag trodde det svåraste var att sluta dricka när jag gjorde det och det var svårt att lära sig göra allt man gör i livet utan att dricka, det är ett jävla jobb men det inre jobbet är nog värre tror jag, det tar så lång tid. Sedan beror det säkert mycket på hur mycket skit man har att bearbeta så vissa behöver mer tid än andra.
Att acceptera att jag skulle bli för alltid nykter tog nio månader men jobbet jag gör med traumabearbetning, destruktiva relationer och jobbet med att förändra mina inlärda överlevnadsstrategier, det har jag jobbat med i över tre år. Jag tror att jag alltid kommer vilja jobba med mig själv men på mer roliga utvecklande sett framöver. Jag tror att allt detta tuffa jobbet med ”rivningsarbetet” eller vad jag ska kalla det är det absolut viktigaste man kan göra för att komma vidare till allt det härliga man kan få ut av livet sedan.

@M.Solan, som jag ser det måste man som läsare av de råd och synpunkter man får på ett forum av den här typen ha ett stort mått av inlevelseförmåga för att förstå bakgrunden till de svar man får. Det går inte att tolka inlägg isolerat från detta.

Den som gått på mina efter mina under många år vill göra vad den kan för att uppmuntra andra att fatta det beslut man inte själv mäktade med vid en tidigare tidpunkt, innan allt rasade för alla inblandade inklusive ev. inblandade barn i olika åldrar. Mekanismerna av normalisering är välkända och den drabbade kan inte se vad andra medlemmar kan se.

Det är liknande med frågan om att "dricka kontrollerat" eller att helt avstå alkohol: det är så otroligt många medlemmar som försökt med det förstnämnda i alltför många år innan insikten kom om varför man hela tiden trillar tillbaka. Därför blir det ofta att medlemmar vill uppmuntra till att fatta detta beslut tidigare, innan allt rasar samman, man är mindre benägen att uppmuntra folk att fortsätta sträva efter den inpräntade idealbilden av "kontrollerat drickande". En del ser detta som ett uttryck för hierarki och elitism, jag ser det inte så längre men jag får erkänna att jag fick ett stänk av det intrycket i början som ny medlem.

Helt riktigt är allas livslinjer och -situationer olika, och det är bara små skärvor av detta som kan förmedlas i skrift på ett textbaserat forum när man ställer frågor om vad man ska ta sig till. Det är samma med svaren man får, de förmedlar aldrig mer än en bråkdel av de erfarenheter som ligger bakom svaret, råden, tipsen som ges.

Man måste ha med allt detta i beräkningarna när man deltar i diskussionerna, och man ska aldrig låta detta hindra fortsatt deltagande. Ibland sägs det saker man inte vill höra, råd som kanske kan fungera bra för andra men inte för mig, ibland kan en helt annan synvinkel dyka upp som ger en öppning eller fröet till en idé. Ibland kan kommentarer uppfattas som dömande fast de inte är avsedda att vara det, det är svårt att uttrycka sig med exakt finkänslighet i text och ev nyanser i den riktningen kan förstärkas om man som läsare sitter i en utsatt situation.

@M.Solan, jag ser att detta är ditt första inlägg och att du kanske provar isen litet för att se om den bär. Jag har varit med här sedan efter förra sommaren tämligen aktivt och en av anledningarna att jag gillar detta forum (inkl alla delforumen) är just att det hela tiden uppmuntras en icke-dömande attityd, ingen är "dum" för att man stannar kvar i ett missbruk eller en relation. Det finns alltid orsaker och dessa skiljer, vissa saker kan vara lika. Ibland kan relationer förbättras genom små åtgärder, jättebra, ibland krävs större åtgärder men det är alltid måendet hos den som aktivt söker hjälp som är i fokus. Så var inte rädd att fortsätta skriva. Tystnad är vår värsta fiende, sopa under mattan och fortsätta bita ihop leder ingen vart mer än ner i avgrunden.

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det är med denna insikt som du nu har möjlighet att verkligen ta ansvar för ditt liv. Att du tar ansvar för dig och ditt välmående, din mamma bär ansvaret för vad hon gjort med sitt liv. Att nu kommer du inte längre att låta det som hänt skada dig mer. Det är självmedkänsla, en omsorg och omtanke om dig själv som segrat över det förgångna. Det är frihet. Jag tänker också att det är förlåtelse, att dina känslor så småningom kan bli så neutrala att du inte längre mår dåligt när du tänker eller ser din mamma. Det är förstås en process med sorg och som medberoende med trauma är det skört och lätt att hamna tillbaka i gamla mönster som typ återfall. Därför är det viktigt att ta en dag i taget, stanna upp och hålla sig i den nya riktningen. Så bra att du även beslutat dig för psykologsamtal som stöd i processen. En psykolog har sitt fokus på att du ska må bra, hjälpa dig se mönster, sätta gränser och bearbeta ditt trauma.

Det är sorgligt och smärtsamt att du behövt ta det stora ansvaret i familjen som inget barn ska behöva ta. Att det varit så destruktivt och skadat dig❤️. Ibland finns det ingen annan väg för sin självbevarelse och överlevnad än att frysa relationer eller att bryta den helt. Men ur det kan ett så mycket finare och värdefullare liv växa fram. Frihet, självständighet och meningsfullhet❤️.

Kram och ta hand om dig själv❤️

Så sant.
I mitt fall uppstår det lätt när barn utsätts för missbruk pga att den ena väljer relationen.
Har själv tänkt på det o varför (har sett det, samt upplevt det i en form själv som barn o vet vad det kan leda till).

Ska ta en paus från forumet, men hoppas det går bra för alla och om man väljer att stanna, att barn som är utsatta får t ex samtalsstöd under sin uppväxt.

Däremot i mitt fall (vet att vi är flera som skriver om detta) handlar det inte om validering. Bara att det gör förbaskat ont med utsatta människor o barn när det finns ett annat liv.

Men! Det ska ej leda till tystnad från de som väljer att leva vidare med missbruket, det är som du förmedlar viktigt!

Ibland upplever jag det som att det uppstår en svår uppdelning i gruppen mellan de som väljer att stå fast vid sina alkoholiserade anhöriga och de som har valt att lämna dem. Det kan ibland upplevas som en outtalad hierarki. Jag har lagt märke till att kritik och oombedda råd ibland bäddas in i ord som ”vännen” eller ”kära du” för att det ska låta mjukt, men att det på djupet kan landa som ganska dömande.Det finns ett psykologiskt fenomen som kallas ”de separerades elitism” som beskriver just detta. Det handlar om att personer som har tagit det extremt svåra beslutet att lämna, ibland omedvetet behöver göra sin egen väg till den enda ”rätta” för att validera sitt eget val. Tyvärr kan det slå över i en falsk omtanke där andra läxas upp, vilket kan göra att de som väljer att stanna kvar i relationen känner skam och tystnar.Vi har alla olika förutsättningar, historier och tidslinjer. Jag lyfter detta för att jag tror det är viktigt att gruppen förblir en helt dömande fri zon för alla, oavsett vilka livsval man gör.

Äter antabus!! De enda som hjälper! 🙏

@Hope_2026 visst är det underbart med sömnen, senaste veckan har varit magisk för min sömn och kropp!
Det låter som att du kommer få en toppenhelg och en skön helg utan A, dålig sömn och dåligt mående. Heja dig! 🌷🎉
Avskydde känslan jag hade av att komma hem en fredag inför ledig helg och bälja i mig vin direkt ur boxen. Dels för att pressa undan det konstanta illamåendet men också för att som du skriver "komma i form" 😐
Önskar dig en trevlig helg 🌷

@Himmelellerhelvette Den typen av sorg kan jag känna gentemot min mamma också. Vi har aldrig haft en relation på djupet, bara skrapat på ytan och tittat bort när sanningen varit för svår att uthärda. Jag har alltid känt mig så jävla ensam, har inte haft någon att prata med om mina känslor.

Idag är vår relation bättre än någonsin, men för mig är den tyvärr mer betungande än berikande. Min mamma tycker nog att vi har en kanonrelation. Så fort jag försöker prata om min barndom eller andra saker som hänt säger hon ”det har jag glömt, det har jag lagt bakom mig”. Ironiskt egentligen för min mormor sa exakt samma sak när min mamma försökte prata med henne. Så många gånger blev de dödens ovänner. Nu upprepar sig allt.

Senaste åren har jag dock kommit till viss försoning. Jag har förlåtit båda mina föräldrar för vad de gjorde, och för vad de inte gjorde men borde ha gjort. Jag har förlåtit dem utan att säga ett ord om det ens till min mamma. Jag har gjort det för min egen skull, för att sakta läka inombords.

Jag var värd en mycket bättre uppväxt, men nu blev det inte så. De förmådde inte bättre, de gjorde så gott de kunde med de förutsättningar de hade. Men jag har klarat upp mitt liv bra ändå. Jag mår bra. Oftast. Sorgen kommer nog alltid att finnas kvar, men den bleknar med tiden och blir lite suddigare i kanterna och gör lite mindre ont för varje år.

Du ska vara oerhört stolt över allt du själv har skapat ur detta kaos. Glad och stolt och tacksam över att du kan göra skillnad i ditt liv nu gentemot dina barn. När jag och äldsta dottern pratar om saker som är jobbiga är jag stolt och glad över att hon känner förtroende för mig. Jag är också duktig på att be om förlåtelse om hon tar upp något negativt. Första instinkten är att gå i försvar, sen djupandas jag och tänker att hon har rätt till sin upplevelse, sin sanning. I hennes fall handlar det mest om att hennes syster oftast fick mest tid och engagemang, pga sina handikapp. Hon vet ju varför, men behöver ändå prata om det ibland. Bli lyssnad på.

Så låt du sorgeprocessen ta sin tid. Ångest uppstår nästan alltid pga att vi tvingar bort negativa känslor. Låt känslorna komma ut och prata av sig istället. Som små barn. Lyssna. Bekräfta. Att skriva om det är oerhört hjälpsamt.

Kram 🐘

@Bubbelmorsan tack för hejarop, det betyder så himla mycket! 🌷
Jag läser också dag för dag och följer en app jag har om hur kroppen repar sig, den hjälper mig sååå mycket!
Hoppas du har en fin kväll! 😻

Dag 126. Livet är så intensivt nu med jobb och nedräkning mot semester. Jag orkar inte göra så mycket mer än att jobb sköta allt som ska kring familjelivet och träna lite. Men jag känner mig stabil och är nykter ❤️ funderar en del på hur jag mår om jag inte varit det, hade nog inte fixat detta tempo bra. Det fladdrar förbi lite sig då och då men går snabbt över. Så ja jag är väl helt enkelt en nykter människa numer.

Hej @MarkSz!

Du är säkerligen utsatt för "GasLighting", från din flickvän.
Filmen Gasljus som @Vitvargen nämner, är mycket sevärd.

Men om vi försöker flytta fokus till den "Katt-och-Råtta-Lek" som vi pratat om tidigare, så får jag en känsla att av att du, till varje pris, "vill vinna den".

Dvs, du vill kunna komma på din flickvän med att ha druckit i smyg, och då kunna konfrontera henne.

Jag ställer mig frågan, VARFÖR?

Dvs, du vet redan att hon dricker i smyg (när hon t ex är själv), ju mer energi du lägger på detta, desto mer osäker blir du och du mår sämre och sämre.

Vill hon dricka "i smyg", så är det hennes val.
Att du mår väldigt dåligt av detta är naturligtvis väldigt tråkigt, men du kan inte göra något åt det...

Anta att du kommer på henne med att dricka i smyg, när du är hemma hos henne och att du då konfronterar henne.
Vad händer då?

Hon kommer, med stor sannolikhet, att "bli skitförbannad" och skrikandes hävda att du bara ljuger och snackar skit.
"Vad är detta för jävla flaska? Den har jag aldrig sett... Du försöker bara att sätta dit mig!!", osv, osv...

Eftersom du har tagit henne på "bar gärning", kommer hon, till varje pris, att försöka få dig att tvivla på det du just har upplevt...
Är Ert förhållande värd all denna negativa energi?

Hur som helst,
Jag önskar dig all lycka till, hur du än väljer att gå vidare.

Ta hand om dig!

@Zafira Grymt bra jobbat 👏 👏👏.

Jag har också fått mycket bättre, friskare sömn. Det är jag verkligen tacksam för. Fredag imorgon. Det känns oerhört befriande att inte behöva stressa sig från jobbet till Systemet och sedan hem för att snabbt komma ”i form” 😖. Nu planerar jag istället att gå upp tidigt på lördag morgon och åka till en trädgård och köpa sommarblommor 🌸 🌼🌺.

@Zafira, så bra!!! Det bästa är att det blir bättre och bättre🎉.

Jag läste på hur kroppen och hjärnan repade sig dag för dag. Det sporrade mig att känna att jag blev friskare! Heja dig! 🌸🩷

@Mellanstor, vilken styrka och vilja du visade för dig själv i detta svåra läge! 💪👌

@november25 Jag kan tyvärr inte svara på om det är större saker lögnerna handlar om.
Det kan vara så att hon döljer oskyldiga meddelanden för att undvika missförstånd.
Men resultatet blir det omvända om jag märker det för då undrar jag varför hon gör det och det nekar hon till att hon hade gjort och då tolkar jag det som lögn.
Det är en knepig situation.

Det är så fruktansvärt tärande när man är så bunden @Ny dag, att ta sig ur detta ansvar är det som kommer få mig fri och jag tror du skulle må så mycket bättre du med om du kunde få bli fri från det ansvaret ❤️ Skriv mer det brukar kännas bättre ❤️

@AlkBalans läget?